jag skapar väll en sorts drama
en skräck blandat med en kärleksfilm.

In every crowd theres always someone with your face
Everywhere, trying not to care

förmodligen

att lyckas alltid få saker att verka så jobbiga för andra är väll
något jag är väldigt bra på, kan bero på att jag är lite för orolig.
från ena känslan till den andra, att jag knappt märker skillnanden
mellan alla de bra tankarna, och det jobbigatankarna.
Jämfört med andra jag känner så lever jag helt bekvämt
får det mesta jag vill ha, gör precis som jag känner skiter i det mesta,
har väll säkert fåtal folk som verkligen älskar mig, snarare min attityd
som gör väll det mesta krångel i mitt liv för jag är ingen enkel flicka som
lyder och försöker spela någon helt underbar trevlig person, varför ska
man behöva behandla folk när man ser igenom dom hur enkelt som helst?.
aja , inte den saken jag ville komma till , inte för jag vet vad saken är .
jag har gjort mycket i mitt liv, men även känns det som jag gjort för lite
inget jag verkligen memorerat och längtat tillbaka till, jag saknar folk som
jag t.o.m känns allt för lite men ändå finns allt i mitt bakhuve,
varför äns skapa en människa med tankar och känslor ? kan vi inte
också gå på bränsle? som bilar o bajs.

orkar inte , för komplicerat :)
idag blev det gym imorgon med, ska äntligen
träffa en vän imorgon ist för bara gyma, eller a
ska fika med jesse och hoppas nästan på skolka bort
hela dagen , men det innebär förmodligen massa trubbel
i "paradiset" / skolan , där har vi en till grej : skolan borde aldrig funnits.

jaja mm